susannedalsatt

Föreläsare, Träningscoach, Inspiratör

MDOTKALMARJag vet att är en stor bedrift att genomföra en IRONMAN. Jag vet också att det är en ynnest att ha en kropp som klarar av den utmaning det innebär. Jag vet också att det finns betydligt viktigare saker i livet än ett IRONMAN-resultat och ni som känner mig vet att jag sällan eller i princip aldrig deppar ihop efter ett missat mål eller usel insats. Men om jag uppriktigt och ärligt ska berätta upplevelsen av min fjärde IRONMAN utan att linda in de känslorna jag faktiskt kände så har ni den race-reporten här.

Before.jpgJag kom till Kalmar med många bra träningsmånader bakom mig. Påbörjade min strukturerade träning under ledning av coach-Clas redan under hösten den här gången och höll ihop det hela riktigt bra fram till någonstans på vårkanten. Där slarvade jag bort min hälsa under några veckor när jag jobbade för mycket, sov för lite och tränade stenhårt. Åkte på en grym influensa följt av dubbelsidig lunginflammation och det tog några veckor innan jag var med i matchen igen. Men när Vickan och jag i bilen på vägen ner till Kalmar utvärderade vår träning vågade jag nog ändå påstå att jag kände mig ”ready to race”.

Innan raceb

Vi hade valt att åka ner till huset vi hyrt på Öland redan på tisdagen i tävlingsveckan och dagarna som följde med min fina vän var den överlägset bästa uppladdningen jag kunde få. Vi åt, sov, pratade, peppade, planerade och var verkligen 100 % synkade i hur vi ville lägga upp våra dagar. På torsdagen kom Alex och Fredrik ner. Alex i egenskap av Vickans coach och Fredrik för att köra sin andra IM. Dagen före race kom även mamma, Anders och mina älskade små flickor för att för första gången följa mig under en IRONMAN.

Magisk morgonRACEDAY

4.15 ringde klockan i vårt lilla hus på Öland. Var och en för sig gjorde vi oss redo för avfärd och på utsatt tid rullade vi mot Kalmar. Vattnet låg spegelblankt när jag och Fredrik småpratandes promenerade bort till transition och peppade varandra med att det här kommer bli en riktigt bra dag. Väl i transition går jag direkt bort till min cykel för att sätta dit mina flaskor, fylla cykelväskan med energi och pumpa däcken. Det är då jag upptäcker att mitt bakdäck är helt platt.

transition.jpgJag ska spara er den långa historien om min cykel men aldrig någonsin har jag haft så mycket småfel att fixa på min cykel så nära inpå race som det här året. Därav två helt nya hjul på cykeln med ny slang och nya däck men något har tydligen hänt ändå. Punkteringen verkar enligt killen i bike-servicetältet vara en fälgskada och det är mer eller mindre bara att hålla tummarna för att jag klarar mig genom 18 mil utan en ny skada på slangen. Känner att det knyter sig lite i magen när jag hänger upp min cykel på sin plats igen. Fasen också. Måtte inte något tekniskt haveri förstöra min dag. Men sen släpper jag det och går med Anders och mina peppande vänner ner mot start.

Simstart mig.jpgSIMNINGEN

Det är verkligen en magisk morgon. Dimman ligger som en slöja över det stilla vattnet och jag tänker tacksamma tankar över slippa simma i stökiga vågor. Simningen är min svagaste gren så ett lugnt vatten ger mig i alla fall bättre förutsättningar för en bekväm simning. Startskottet går och jag gör som jag brukar göra. Håller mig långt ut på vänsterkanten och struntar i det där med att försöka ”ligga på fötter”. Håller mig där ute på kanten i stort sett hela tiden och mer eller mindre bara matar på i mitt eget tempo.

Rullande start.jpgVet vid det här laget att det absolut inte går fortare för att jag tar i mer. Vill jag bli en bättre simmare någon gång så måste jag ta ett krafttag vad det gäller min teknik och sen också simma MER. Att simma ensam lite ”då och då ” kommer aldrig göra mig till en bättre simmare. Detta vet jag så väl vilket gör att inte har några förväntningar alls vad det gäller simningen. Tänker när jag matar på där i min egen fart att om jag ska följa trenden från föregående år så ska jag i alla fall kapa två minuter på simningen. Det har jag gjort varje år sen min första IM och lyckas med det i år också. (1.25.42)

Dimma.jpg

SimuppgångT1 (3.41)

Springer upp på rampen och hinner se en skymt av Anders. Känner mig glad och taggad och springer in med min blåa påse i tältet. Av med våtdräkten, på med strumpor och skor. Krånglar lite med bandet på cykelhjälmen. Stressar inte ihjäl mig men slösar ingen tid på onödiga saker heller. När jag springer mot cykeln tänker jag bara på en enda sak. Måtte det inte vara punktering på bakdäcket. Det är det inte så jag tar min cykel och lämnar transition redo för 18 mil på cykel.

CYKEL

Rullar ut ur stan med samma känsla som jag känt varje gång under en IM. Känslan av att NU börjar det. Börjar direkt fylla på med energi och påminner mig själv om hur viktigt det är att jag håller mig till planen HELA cyklingen. Kroppen är med i matchen och de fördelaktiga vindarna gör att det känns ”lätt” att cykla. Så jag trampar på och tänker att det gäller att inte förivra sig nu utan cykla smart så det finns något kvar i benen när det är dags att springa. När jag cyklat ca 5,5  mil står mamma, Anders och våra flickor utmed vägkanten och hejar. Det är första gången de med utmed tävlingsbanan och deras hejarop betyder oerhört mycket.

Cykel.jpgLämnar de bakom mig med ny energi och hinner cykla ca en mil innan en snäll engelsman cyklar förbi mig och hojtar något om min cykelväska med lagningskit som sitter under sadeln. Jag böjer mig lite bak och känner att ena bandet har lossnat. Skit också. Stannar direkt och inser på några sekunder att ena bandet är trasigt. Försöker dra åt bandet på andra sidan lite bättre och cyklar vidare.

Hinner cykla en bit till innan en tjej cyklar förbi och varnar för att jag kommer att tappa min cykelväska vilken sekund som helst. Stannar igen och inser att jag måste hitta en annan lösning. Tar väskan i handen och cyklar vidare. Jag kan säga att hade det inte varit för att jag fick punktering samma morgon så hade jag kastat den där cykelväskan åt skogs. Men eftersom risken för att jag ska få punktering igen är ganska stor vågar jag inte göra mig av med väskan.

Nu i efterhand har jag funderat över vad jag kunde gjort annorlunda. Skulle jag försökt stoppa den inför min tri-dräkt på något sätt. Skulle jag ha tömt en flaska med vatten och lagt sakerna där eller skulle jag slängt skiten och tänkt att det får bära eller brista. Det där med vattenflaskan tror jag faktiskt skulle varit bästa alternativet. Men min hjärna kunde tydligen inte tänka ut det då. Så det jag gör är att jag försöker pressa ner punkaväskan i min ramväska där jag har min energi.

Den får inte riktigt plats så jag slänger två bars. Tänker att energi finns ju att få tag på utmed hela banan. Så nu blir det väska i väska på ramen. För att detta ska fungera så måste jag vinkla ut vänsterbenet lite för annars slår jag i ramväskan vid varje tramptag. Detta glömmer jag såklart tusen gånger och rispar ganska snart upp ett fint rivsår på vänster insida lår. Resterande 10 mil cyklar jag alltså med en lite annorlunda cykelstil och varje gång jag behöver plocka upp någon energi ur cykelväskan måste jag först lyfta ur den ena väskan ur den andra väskan för att….ja ni fattar…!

Jag hör själv hur idiotiskt detta låter men vad skulle jag gjort? Vad tycker du? Visst skulle jag slängt punkaväskan eller har du något annat tips som jag kan ta med mig till nästa gång?

Kan inte påstå att jag höll ihop cyklingen särskilt bra på slutet. Tappade helt bort det där med min energiplan och cyklade ganska okoncentrerat sista delen i Kalmar. Jag känner mig besviken över mig själv när det gäller det här. Varför kunde jag inte hålla ihop det bättre?

Tillslut rullade jag i alla fall äntligen in mot Kalmar med den svajande cykelsväskan, sviktande psyke och kanske redan där sinande energi på tiden 6.13.02.

T2 (2.21)

Hänger min cykel på sin plats. Stapplar bort och hämtar min blåa påse. In i tältet, av med hjälm och cykelskor och på med löparskor, skärm, glasögon och iväg.

Löpbild.jpg

LÖPNINGEN (4.31.58)

Känns helt onödigt att skriva en hel roman om hur det gick på löpningen. Kan egentligen summera det med ett enda ord. SIRAPSLÖPNING! Fick helt enkelt aldrig till det. Började med något så när bra fart i kroppen som tyvärr inte varade särskilt länge. Visste att jag låg back i energi och gjorde vad jag kunde för att fylla på vid varje vätskestation. Men redan här hade illamåendet tagit ett stadigt grepp om mig och det enda som fungerade var några munnar coca-cola.

supportrar.jpg

Det fanns dock flera höjdpunkter utmed banan där jag tankade så mycket energi det bara gick. Jag längtade hela tiden efter platsen där Anders, mamma och barnen stod. Underbart att ha dem på plats. Likaså varvet inne i stan med den magiska publiken och världens bästa speaker Björn som smittade mig med sin energi varje gång jag passerade målrakan. Men hur mycket jag än försökte så fick jag inte fram den farten i mina ben som jag så innerligt hade hoppats på.

BjörnM.jpgBESVIKELSEN 

Mitt mål under årets IRONMAN var att komma under tolv timmar och ingenting annat. Mitt personbästa är 12.05 och jag ville verkligen att 2016 skulle vara året då jag plockade de där minuterna. Nu blev det inte så. Klockan visade 12.16.44 när jag äntligen fick korsa mållinjen och besvikelsen var total.

Mållinjen.jpgJag skäms nästan över att skriva om min besvikelse. Som jag skrev i början så fattar jag att jag ska vara tacksam över att kroppen klarar av de krav jag ställer på den och att det finns OÄNDLIGT mycket viktigare saker i livet än en missad måltid. Framförallt på min nivå. Vi snackar inte om en missad OS-medalj. Vi snackar om en 42-årig tvåbarnsmorsa som håller motivationen uppe genom att träna triathlon.Men just där och då så fanns det inga, verkligen inga andra känslor i min kropp än ren och skär besvikelse.

Mamma och jag.jpgEgentligen skulle jag vilja avsluta det här inlägget nu med att skriva att efter en dusch och lite mat i magen kom jag på bättre tankar och insåg att jag kanske trots allt var i alla fall ganska nöjd med min prestation.

Finishline.jpgMen tyvärr blev det vare sig dusch eller mat i magen. Det blev i stället en kollaps där jag helt förlorade medvetandet och ambulansfärd till sjukhuset. När ambulansen kom var mitt blodsocker inte mätbart och första värdet efter att de fått dropp visade 0,6 mmol/L. Läkarna bestämde sig för att hålla mig kvar för observation och jag det var inte utan att jag log lite snett för mig själv innan jag somnade den natten. IRONMAN Kalmar 2016 var tydligen inte mitt år.

Slutsats

Ni som känner mig kan nog räkna ut hur lång tid det har tagit för mig att skriva den här nattsvarta race-reporten. Jag är en person som väldigt, väldigt sällan ser negativt på saker och ting. För er som inte känner mig så kan jag säga att det är ganska olikt mig att bli så oerhört besviken över något som har med mina prestationer att göra. Men detta var min fjärde IRONMAN och det är med att ”ta sig runt” är inte längre ett lika lockande mål. Jag ville så oerhört gärna under 12 h och besvikelsen över att jag  inte klarade det kunde jag där och då inte riktigt rå på.

Mot nya mål

Men givetvis så gick den värsta besvikelsen över efter några dagar och det där med att byta bitterhet mot revanschlusta är inte särskilt svårt. Så jo, det blir ta mig tusan en femte IRONMAN för mig i Kalmar nästa år!!!

Tack till min proffsfotograf Anders Dalsätt för alla fina bilder!

 

IMG_8771Ett tag så tänkte jag att IRONMAN 70.3 Jönköping skulle vara den enda event jag är med och arrangerar i år. Jag vet efter alla dessa år hur mycket det krävs för att kunna leverera ett event av högsta klass och att göra något halvdant har aldrig varit ett alternativ. Men nu efter IRONMAN-yran så kan jag konstatera att det tar inte många dagar innan min hjärna går på högvarv igen. Så jo, om än i något enklare former så blir det ett Visingsö Open water i år igen. Vackra VätternSå ALLA som vill uppleva magisk simning i vackert Vättervatten är varmt välkomna till Visingsö lördagen den 6:e Augusti. Förra året var vi ett härligt gäng med allt ifrån f.d elitsimmare till glada motionärer som bröstsimmade hela sträckan. Det är precis så jag vill att det ska vara med Visingsö Open Water. Att alla som gillar att utmana sig själva lite extra ska känna sig varmt välkomna till ett inspirerande event under enkla former. IMG_9050Precis som förra året så ligger största fokuset på simningen. Vi simmar 3000 meter från min gård ner till Näs i magiskt vackert Vättervatten. För den som inte nöjer sig med det så är vi ett gäng som avslutar med sex mil cykel och 8 km löpning.

IMG_9058Vill du vara med?  I så fall skickar du ett mail till mig via Facebook eller till susanne@persgarden.se. Då du ett vändande mail med allt du kan behöva veta och lite till. Det finns precis som vanligt 50 platser så först till kvarn!IMG_8824Varmt välkomna alla mina vänner, alla som jag känner och varenda kotte som är sugen på en härlig triathlondag ute på Öa!

PersonalenFoto: Photowe

I December förra året blev jag en del av IRONMAN Sweden. Ett uppdrag omöjligt att tacka nej till med arbetsuppgifter som jag redan då visste skulle ge mig en rejäl utmaning. Sen den dagen har det inte gått en dag utan att IRONMAN 70.3 Jönköping har funnits i mina tankar. IRONMAN 70.3 Jönköping, första IRONMAN 70.3 tävlingen i Sverige där målet för vårt team varit glasklart från första stund. Att leverera en triatlontävling av toppklass!

Rött M

Att summera hela den här tiden känns som en omöjlig uppgift. Det har varit både utmanade och inspirerande, tufft och ibland tärande. Men också oerhört lärorikt och på många sätt helt fantastiskt. Det jag har uppskattat allra mest är känslan av att jobba i ett  team med  andra eldsjälar där alla alltid ger ALLT för utvecklas och komma vidare i arbetet.

Dignefoto.jpg

Foto: dignephoto.com

Min absolut starkaste upplevelse under hela den här tiden var när jag tillsammans med mina kollegor stod på bryggan några minuter före start på raceday. Den spänningen, stoltheten, förväntan och fokuseringen vi alla kände då är svår att sätta ord på. Men jag vet att den viktigaste känslan jag hade i kroppen där och då var att det varit värt ALLT!

 

Jag minns också känslan när jag gick ett varv i Rådhusparken dagen efter. När festen var över och de enda spåren som fanns kvar från gårdagen var några kravallstängsel och en kvarglömd vattenflaska. Att jag dagen innan skrikit mig hes på exakt samma plats när alla IRONMAN-hjältar korsade mållinjen kändes overkligt.

Åsa och jagFoto: Nilla Lind/ jnytt.se

Men nu ska jag försöka ta några dagar och samla ihop mig själv igen. Hitta lugnet ute på Öa, varva ner och ladda om inför vad jag redan nu vet kommer bli en händelserik höst. Tack ALLA som på något sätt varit delaktiga i det här. Mina grymma kollegor, vänner, samarbetspartners och min helt fantastiska familj. Suss i mål

Foto: Peax Svensson / jmini.se

Världspremiären av IRONMAN 70.3 Jönköping har varit en upplevelse jag aldrig komma glömma och en utmaning jag gärna vill uppleva igen.

Så i någon form ses vi garanterat nästa år igen!

Hofsnäs 3Vissa event vet man nästan direkt att de är här för att stanna. Oftast är det de event där intresset är stort direkt och det gång på gång bli fullbokat. Precis så har det varit när jag, Madde och David har arrangerat våra camps på härliga Hofsnäs herrgård. Fem event har det blivit hittills och till hösten är det dags för det sjätte. HofsnäsVårt camp vänder sig både till dig som behöver en inpirationsboost i din egen vardag men också till dig som vill fördjupa din kunskap om kost och träning. Vårt program bygger på varierad träning och föreläsningar om allt ifrån kost till träningslära. Som pricken över i:et är Hofsnäs herrgård mästare på mat och jag och Madde har satt ihop en meny som går helt i linje med vad vi rekommenderar. Hofsnäs 2Så vill du har något riktigt kul att se fram emot efter sommar, sol och avkopplande semesterdagar så rekommenderar jag dig att inte vänta för länge med att boka din plats på nästa upplaga av Hofsnäs Sweatcamp. Fullständigt program och anmälan hittar du här.

Suss föreläser

 

 

 

Erik Homberg AxamoDet här är ett unikt tillfälle för dig som ska köra IRONMAN 70.3 Jönköping men även för alla som gillar att simma, cykla och springa. Det är som ni vet något visst att göra det man gillar tillsammans med andra och därför tänkte proffstriathleten Erik Holmberg och jag att en inspirerande dag i sportens tecken kunde vara kul. Du som ligger i hårdträning inför IRONMAN 70.3 Jönköping har alla möjligheter att utmana dig själv och och dessutom testa att cykla hela IRONMAN 70.3-banan i trevligt sällskap. Datumet är söndagen den 19:e Juni och vår samlingspunkt är i Axamo.SpeedoSussNi som hängt med på några av mina andra event innan vet att det är glädje, gemenskap, utmaning och lite äventyr som gäller. Prestige, prestation eller nervpress kastar vi i papperskorgen. Därför vill jag verkligen understryka att ALLA kan vara med och du behöver inte på något sätt vara en världsvan triathlet. Du kanske rent av testar triathlon för första gången.CykelgängMöjligtvis är det bra om du är cykelvan eftersom alla grupper kommer att cykla 10 mil. Men det absolut viktigaste är att du kommer dit taggad, träningssugen och upplagd för en heldag i träningens tecken. Låter detta som något för dig letar du upp evenemanget ”Den stora triathlondagen”. Där finns anmälan och allt annat du kan behöva veta.

IMG_0626Alex tycker vårt gruppnamn är supertöntigt, jag tycker att det passar oss perfekt och flera i gruppen vet nog inte ens att vi har ett namn. Men ett riktigt härligt gäng som ska cykla Halvvättern tillsammans den 12:e Juni är vi i alla fall. I helgen styrde vi upp vårt första gemensamma träningspass med målsättningen att över lite klungkörning och samtidigt uppleva den fina IRONMAN 70.3 Jönköping-banan.

IMG_0622

Utöver cykling stod både löpning och styrka på programmet för oss som sysslar med triathlon. Så efter vår nio-mila runda lämnade Vickan, Tobbe, Alex och jag våra cyklar på Victorias kontor och laddade om för några kilometer i löpskor. Lite stelt och kantigt till en början men tillslut vaknade även mina ben och det blev en riktigt bra runda.

IMG_0635Avslutningsvis gav Vickan oss en riktigt genomkörare på Vätterstranden. Fokus cykelstyrka men även flera (för mig) extremt utmanande rörlighetsövningar. Den där kylskåpsstelheten verkar omöjlig att bli av med men jag sliter vidare.IMG_0633Även idag skrapade vi ihop några fina mils solskenscykling. ”Ut och njut” stod det på mig program och det var precis vad vi gjorde. Den tio mil långa runda från Jönkan runt Bunn och tillbaka fick runda av den här helt magiska träninghelgen med flera högvalitativa träningstimmar in på ”sportkontot”.

 

JAG5.08 vaknade jag i morse och kunde inte somna om. Bestämde mig direkt för att se till att få veckans sista träningspass gjort innan dagen rullade igång på allvar. 16 km på en sovande ö och den där fina känslan jag haft i kroppen sen jag kom hem från Mallis håller i sig än. Jag är så enormt glad och tacksam över det och känner mig mer motiverad inför IRONMAN än på mycket länge.

Folk som fikarUtöver det har vi denna soliga fina söndag slagit upp portarna på Persgården för den här säsongen. Gårdsbutik, galleri och vårt fina glascafé håller från och med nu öppet dagligen från 10-17 fram till den 17:e augusti. Så nu blir det inte lika många mil i bil och framträdanden som föreläsare för mig framöver. På sommaren är det här jag hänger. Så vill du simma, cykla, springa en sväng eller bara ta en kaffe med vidunderlig utsikt över Vättern så hälsar jag dig varmt välkommen till vackra Visingsö.