susannedalsatt

Föreläsare, Träningscoach, Inspiratör

imageNär den här bilden tog sprang jag fram och tillbaka framför Carl-Robert Jonzons kamera. Men samma energi som jag tycker den här bilden speglar kände jag idag när jag påbörjade min löprunda på exakt samma plats. Jag kan inte minnas när jag sprang en mil senast men det gjorde jag idag. Det var inte den lättaste milen jag sprungit men heller inte den tyngsta. Det jag noterade var att trots att ansträngningen (läs pulsen) låg ganska högt så klarade kroppen av att ligga där hela milen. Så brukar det inte vara. Ligger jag så nära tröskeln brukar antingen psyket eller kroppen svika mig tillslut.

IMG_2775Men inte idag. Kanske har  jag de många långa backpassen på Mallorca att tacka för det. Jag har ju faktiskt tränat min tålighet och att ligga strax under tröskelpuls i tre veckors tid. Eller så hade jag bara en bra dag. Vilket som så var det i alla fall underbart få springa i det vackra vädret på Visingsö igen.

Fokus
Ibland är den extremt tydlig. Ibland finns den där men lite suddigt. Ibland finns den inte alls. Men en sak är klar, desto tydligare den är desto bättre blir  resultatet. För några veckor sedan hade jag kastat alla mina målbilder i papperskorgen. Det var när jag gått med min lunginflammation i fyra veckor och fick beskedet att jag fått vatten i lungorna. Jag kan ärligt säga att jag mer än en gång tänkte tanken att ställa in allt vad IRONMAN heter.

IMG_2425Men så händer det där som i princip alltid händer om man inte ger upp. Vindarna vänder, kraften kommer tillbaka, kroppen svarar och helt plötsligt är man uppe på banan igen. Min målbild är tillbaka om än lite suddig fortfarande. Men vi ska se om jag kan klara av att plocka fram den där kompromisslösa målmedvetenheten som jag vet ligger och gömmer sig där inne. Jag har gjort det förr och tänker göra det igen!

FlygplanJag satte mig på planet till Mallorca lördagen den 26:e mars som en urvriden disktrasa. Den dubbelsidiga lunginflammationen blev en segdragen historia som gav vatten i lungorna och krävde två penicillinkurer. En kur som jag avslutade samma dag som Anders och jag landade på Mallis. Jag hade då en vecka på mig att göra mig redo för min roll som ledare på Trifits triathlonläger veckan efter.MallorcabergDet var inte utan att en viss oro kom krypande när jag satt på transferbussen och tittade ut över de magiska Mallorcabergen. Hur skulle min kropp klara av de krav jag behöva ställa på den under de kommande veckorna som ledare på träningslägret?Cykelbild bergMen något hände den veckan. Jag lyckades ge kroppen precis det den behövde för att komma på banan igen. Sömnen, vilan, solen, värmen men också en hel del cykelmil i Mallorcabergen med Anders. Så när den veckan var över kände jag mig mer än redo för att trappa upp tempot tillsammans med Erik Holmberg, Christian Kirchberger och vår grupp med taggade triathleter.Sa Calobra 2 Träningslägret rullade igång och kroppen svarade bra. Cykelformen kändes tom bättre än året innan då jag cyklade samma rundor. Först blev jag förvånad men sen slog det mig att den här långa vilan som följde efter en riktigt mastig träningsperiod kanske rent av gav någon form av superkompensation. Att det oplanerade träningsuppehållet kanske inte bara var av ondo. Trots sjukdom och elände så verkade det ju trots allt som jobbet jag gjort under de senaste månaderna gav utdelning.Häng på cykelSå mer motiverad och starkare än på mycket länge landade jag tre veckor senare på Arlanda igen. Tre helt fantastiska veckor som har gett mig så mycket på så många plan. Nu gäller det bara att förvalta den är motivationsboosten på bästa sätt och på allvar ta sikte mot Rockman och IRONMAN Kalmar som närmar sig med stormsteg.

Solnedgång med mina barnMallorca har varit magiskt på så många sätt och jag är otroligt glad, nöjd och tacksam över allt jag har fått vara med om. Men känslan av att efter tre veckor komma hem är ändå oslagbar. Hängt med de här små trollen precis hela dagen idag med ett fullständigt fokus på att bara vara en närvarande mamma. I morgon är vardagen tillbaka igen med skola, läxor, hämta, lämna, tvätt, träningar och allt annat som hör familjelivet till. Men efter tre veckor utan allt det där är jag mer än redo att ge mig i kast med livspusslet igen.

TrifitgängetTiden går ju som ni alla vet fort när man har roligt och ännu fortare när man har träning på schemat från morgon till kväll. Första veckan på vårt triathlonläger har gått med raketfart och idag vinkade vi av gänget i grupp 1.IMG_1187Men i morgon klockan 8.00 är det uppställning igen när vi hälsar nästa gäng välkomna. Sen rullar vi igång. Simma, cykla, springa, äta god mat, njuta av sol och värme och oändligt många träningstimmar.

 

Mallorca4Första veckan av Trifits triathlonläger är igång där jag är ledare tillsamman med Christian Kirchberger och Erik Holmberg. Ett taggat gäng anlände i lördags och sen har vi ägnat oss åt precis det vi är här för. Simma, cykla och springa, äta god mat och njuta av sol och värme.

Trifit-lägerfikaMånga träningstimmar lär det blir men också underbart umgänge med likasinnade. Som min kära vän Victoria som är här sa, livet är rättvist!

Vickan

 

 

 

FlygplanPå plats i paradiset! I alla fall om vi snackar cykling. Här ska jag hänga i tre veckor nu. Första veckan med Anders där vi har som mål att varje dag ägna några timmar åt företagsutveckling. För det där med möten, marknadsplan, budget och branschanalys är lätt att lägga åt sidan när man driver företag med sin äkta hälft.IMG_1187Resterande tid drömmer jag om att simma i havet med min nya våtdräkt, besegra berg med min Biancchi och uppleva en och annan soluppgång i löparskor. Vi får se vad kroppen (och Anders) säger om det för tanken med den här veckan är givetvis också avkoppling och uppladdning inför stundande sommarsäsong på Persgården. Så nu får bloggen vila i en vecka och jag siktar istället på massor av inspiration på Instagram. Följ våra äventyr där på Ironmanmamman och andersdalsatt.