susannedalsatt

Föreläsare, Träningscoach, Inspiratör

Vår fina gårdDet där med att man ibland knappt kan fatta vart tiden tar vägen. De första månaderna på det här året har gått extremt fort och redan på söndag är det dags för oss att öppna upp för säsongen på Persgården igen. Så fungerar nämligen vår verksamhet här ute på Öa. Mysliproduktionen är igång året runt medan vår gårdsbutik, caféet och vårt fina lilla konstgalleri har sin säsong under den perioden då turisttillströmningen är som störst. Vy PersgårdenPå söndag öppnar vi och många med oss vi upp våra verksamheter och stänger inte igen förrän i mitten på augusti. Så nu handlar i stort sett allt om att förbereda, fixa i ordning och fylla hyllor med allt från vårt fina sortiment. Så kära släkt, vänner och alla som jag känner. VARMT välkomna ut till världens vackraste Ö. Nu rullar vi igång och precis som vanligt så utlovas ett och annat utmanande event innan säsongen 2016 är över.Mysli

IMG_0431Jag reser en hel del i mitt jobb vilket såklart innebär att jag är borta en del ifrån barnen. Många frågar vad mina barn säger om det men jag kan säga att den som lider mest är jag. För de rullar dagarna på vips så är jag hemma igen. Men genom åren har vi hittat vårt sätt att skapa unika dagar då vi hänger från morgon till kväll och jag är inget annat än en närvarande mamma.Scandic EuropaOftast åker vi i väg någonstans och vi alla tre älskar att bo på hotell. Den här gången åkte vi till Göteborg och checkade in på Scandic Europa som precis som alla andra Scandic hotell hade allt vi önskade oss. Förutom två fina hotellnätter med sovmorgon och god frukosbuffé har vi även hunnit med att hänga både med min kära syster, kolla på Tough Viking i Slottskogen och träffa min fina vän Maria med familj.IMG_0423Men i morgon åker vi över till Öa igen och laddar om inför en vecka som i princip kommer handla om en enda sak. Förberedelse inför söndag då Persgården slår upp portarna för den här säsongen.

HästEn mil i onsdags med hög musik i öronen och full koll på fart, distans och puls. Idag långpanna med endast ett armbandsur. Sprang hemifrån 6.32 och när jag rullade in mot Persgården igen visade klockan 8.32. Sträckan jag tänkt ut innan gav mig alltså på pricken de 120 minuter jag vill få i kroppen. Det var inga rappa ben direkt men nu gäller det att även bygga mängd och längd inför maran som kommer avsluta min IRONMAN i augusti.

 

imageNär den här bilden tog sprang jag fram och tillbaka framför Carl-Robert Jonzons kamera. Men samma energi som jag tycker den här bilden speglar kände jag idag när jag påbörjade min löprunda på exakt samma plats. Jag kan inte minnas när jag sprang en mil senast men det gjorde jag idag. Det var inte den lättaste milen jag sprungit men heller inte den tyngsta. Det jag noterade var att trots att ansträngningen (läs pulsen) låg ganska högt så klarade kroppen av att ligga där hela milen. Så brukar det inte vara. Ligger jag så nära tröskeln brukar antingen psyket eller kroppen svika mig tillslut.

IMG_2775Men inte idag. Kanske har  jag de många långa backpassen på Mallorca att tacka för det. Jag har ju faktiskt tränat min tålighet och att ligga strax under tröskelpuls i tre veckors tid. Eller så hade jag bara en bra dag. Vilket som så var det i alla fall underbart få springa i det vackra vädret på Visingsö igen.

Fokus
Ibland är den extremt tydlig. Ibland finns den där men lite suddigt. Ibland finns den inte alls. Men en sak är klar, desto tydligare den är desto bättre blir  resultatet. För några veckor sedan hade jag kastat alla mina målbilder i papperskorgen. Det var när jag gått med min lunginflammation i fyra veckor och fick beskedet att jag fått vatten i lungorna. Jag kan ärligt säga att jag mer än en gång tänkte tanken att ställa in allt vad IRONMAN heter.

IMG_2425Men så händer det där som i princip alltid händer om man inte ger upp. Vindarna vänder, kraften kommer tillbaka, kroppen svarar och helt plötsligt är man uppe på banan igen. Min målbild är tillbaka om än lite suddig fortfarande. Men vi ska se om jag kan klara av att plocka fram den där kompromisslösa målmedvetenheten som jag vet ligger och gömmer sig där inne. Jag har gjort det förr och tänker göra det igen!

FlygplanJag satte mig på planet till Mallorca lördagen den 26:e mars som en urvriden disktrasa. Den dubbelsidiga lunginflammationen blev en segdragen historia som gav vatten i lungorna och krävde två penicillinkurer. En kur som jag avslutade samma dag som Anders och jag landade på Mallis. Jag hade då en vecka på mig att göra mig redo för min roll som ledare på Trifits triathlonläger veckan efter.MallorcabergDet var inte utan att en viss oro kom krypande när jag satt på transferbussen och tittade ut över de magiska Mallorcabergen. Hur skulle min kropp klara av de krav jag behöva ställa på den under de kommande veckorna som ledare på träningslägret?Cykelbild bergMen något hände den veckan. Jag lyckades ge kroppen precis det den behövde för att komma på banan igen. Sömnen, vilan, solen, värmen men också en hel del cykelmil i Mallorcabergen med Anders. Så när den veckan var över kände jag mig mer än redo för att trappa upp tempot tillsammans med Erik Holmberg, Christian Kirchberger och vår grupp med taggade triathleter.Sa Calobra 2 Träningslägret rullade igång och kroppen svarade bra. Cykelformen kändes tom bättre än året innan då jag cyklade samma rundor. Först blev jag förvånad men sen slog det mig att den här långa vilan som följde efter en riktigt mastig träningsperiod kanske rent av gav någon form av superkompensation. Att det oplanerade träningsuppehållet kanske inte bara var av ondo. Trots sjukdom och elände så verkade det ju trots allt som jobbet jag gjort under de senaste månaderna gav utdelning.Häng på cykelSå mer motiverad och starkare än på mycket länge landade jag tre veckor senare på Arlanda igen. Tre helt fantastiska veckor som har gett mig så mycket på så många plan. Nu gäller det bara att förvalta den är motivationsboosten på bästa sätt och på allvar ta sikte mot Rockman och IRONMAN Kalmar som närmar sig med stormsteg.

Solnedgång med mina barnMallorca har varit magiskt på så många sätt och jag är otroligt glad, nöjd och tacksam över allt jag har fått vara med om. Men känslan av att efter tre veckor komma hem är ändå oslagbar. Hängt med de här små trollen precis hela dagen idag med ett fullständigt fokus på att bara vara en närvarande mamma. I morgon är vardagen tillbaka igen med skola, läxor, hämta, lämna, tvätt, träningar och allt annat som hör familjelivet till. Men efter tre veckor utan allt det där är jag mer än redo att ge mig i kast med livspusslet igen.